Klimatmötet-Kapitalismens ansikte!

Jag vet inte hur förvånade vi ska vara över att världen maktmän inte har lyckats komma fram till en överenskommelse och hållbara kompromisser på klimatmötet. Obama har visat att han är villig att bidra lika mycket till miljön som till freden, med andra ord–ingenting. I Köpenhamn under dessa dagar visar det kapitalistiska systemet upp sin fortsatta hänsynslöshet mot sociala behov och miljöns livsförutsättningar. Vad som pågår är inte mer än en rad motsättningar som följer av elitens brist på vilja till långsiktighet, solidaritet och minskat egenintresse. Istället för att ta eget ansvar försöker man smita undan och lägga över det på världens mindre privilegierade och anledningen är att miljöansträgningar inte ger någon direkt märkbar vinst–endast en dräglig tillvaro för fattiga och kommande generationer. Det blir en kamp mellan fattig och rik och de koloniala attityder som vi i väst aldrig lyckas komma ifrån bara återproduceras. Kan någon förklara för mig hur det kapitalistiska systemet–som bygger på och förutsätter en ständig ökad konsumtion och ekonomisk tillväxt–är förenlig med en hållbar utveckling och en rättvis miljöpolitik? Snälla berätta! Miljökonferensen är ett storartad skådespel som synliggör hur kapitalismen och dess representanter är ovilliga att vidta de åtgärder som behövs.

Vad som skapar ljus i mörkret är människorna på gatan och den alternativa miljökonferens Klimaforum där bland annat aktivister, forskare och organisationer från hela världen verkar för en hållbar miljö via workshops, möten och seminarium. Det är på gräsrotsnivå det händer! Vilka ska bestämma vår framtid, makteliten eller de stora massorna? När inte politikerna klarar av att åstadkomma annat än urvattande försök  får vi inte glömma bort vårt eget ansvar. Det är på mikronivå vi kan ta hand om det som eliten misslyckas med. Det finns resurser men den orättvisa fördelningen gör att det bara är en minoritet som får åtnjuta dessa. Det är inte de fattiga människorna som ska spara in och anpassa sig, det är ”vi” som ska dra ner på vårt materiella överflöd. Känns tufft, inte sant? Skulle bara veta vad vissa räknar som tufft!