Feministisk metod och annat skoj

Så är vardagen tillbaka. Igår var jag på introduktionen till ett av seminarierna den här terminen—Method in Feminist Studies. Verkar vara en intressant kurs som diskuterar frågorna feminism, modernitet och vetenskap. Vetenskap har de senaste 300 åren kommit att bli den maktfulla rösten och den som inte kan uttrycka sina åsikter vetenskapligt får inte sin röst hörd. Den vetenskapliga rösten har dominerats av den vita mannen och det feministiska projektet är självklart att kritisera och söka förstå och problematisera detta. Det är första terminen som kursen hålls så jag antar att diskussionen även kommer kretsa runt varför feministiska studier måste ha en egen metod och varför vi inte kan använda oss av annan samhällsvetenskaplig metod. Det kommer nog lyftas ganska tunga vetenskapsteoretiska frågor men jag antar att jag bara måste vänja mig vid all denna teori även om det inte är mitt största intresse. Idag ska jag på introduktion till två kurser av vilka jag inte har kunnat välja mellan än. ”Identity Groups and HR” och ”Gender and Migration” låter båda så fruktansvärt intressanta, vi får se vad det blir. Det tredje seminariet den här terminen är ”Regulating bodies in the Middle East” vilket jag också ser fram emot. Det känns bra att en ny hård termin ska börja. Jag och Lara firade självklart med ett besök i gymmet direkt efter första lektionen igår.

För övrigt är boendesituationen bättre. Vi har fått kök och badrummen djuprengjorda och trots att ingen professionell sanerare har vart här än så har städningen och mitt febrila användande av boric acid i alla hörn helt klart reducerat antalet kackerlackor. Det enda som saknas nu är Internet men det verkar också vara på gång. Vädret är övervägande fint men ca 20 grader och sol på dagen men betydligt kallare på kvällar och nätter. Sover med ett tunt duntäcke och en filt men blir ändå lite kall vissa nätter.

Frid!

Pyramiderna i Giza

Så äntligen har jag sett pyramiderna i Giza. Gjorde ett försök för några månader sedan när jag hade besök från Sverige men det slutade i en hemsk och för dyr ridtur utanför pyramidernas område. Om det nu måste ridas någonstans så är det inom området och inte utanför. Trots att jag dagligen såg pyramiderna från mitt fönster i min förra lägenhet så är det väldigt häftigt att se de på nära håll, klättra och fota i olika vinklar. De är ju enastående! Vi vandrade omkring i hela 4 timmar bland de 3 pyramiderna och Sphinxen. För alla som tänker besöka pyramiderna på egen hand och inte genom ett ordnat turistbesök skulle jag tipsa om att inte prata med någon tills man har betalat och kommit in i området. Lättast är att ta en taxi till en av entréerna. Utanför blir man ganska hätskt uppassad av olika guider som på olika sätt försöker sälja sina tjänster. Även inne i området förekommer en del oärliga försök (väl inne, ge inte din biljett till någon!). Man klarar sig väldigt bra utan en guide så länge man inte vill ha en professionell historieberättare. Det kan också bli påfrestande att alla kamel- och hästägare praktiskt taget försöker tvinga upp en upp på en ridtur. För 30 kr kan man få en ridtur runt pyramiderna vilket kan va ett okej alternativ, men se till att djuren är väl skötta . Jag råkade se en häst bli väldigt illa behandlad. Jag kunde självklart inte bara gå förbi utan att säga något så jag sprang fram till den unga mannen som tydligen inte hade aning om hur man borde behandla en häst (exempelvis som islam förespråkar) och skrek haram, (förbjudet inom islamisk lag), och att han skulle bete sig. Han tittade på mig väldigt uppretad och arg och skrek tillbaka att jag skulle gå. Han slutade i alla fall upp med att slå hästen och någon sekund senare satt han på ryggen galloperanders iväg. Jag var otroligt uppspelt och skärrad över hela händelsen men vad som gjorde att jag nästan sprack av ilska var det australiensiska paret som precis hade sett hela händelsen och mannen som, när han passerade mig, sa ”They are treating their horses like they are treating their women”. Jag bara undrar vad man gör i ett land där man uppenbarligen inte tycker om invånarna och där man ser alla kvinnor som bör sjal som förtryckta och männen som barbarer. För mig är det nykolonialism så det bara skriker om det. Jag skrek tillbaka att jag är så jädrans trött på dessa ignoranta och rasistiska kommentarer och jag tror han blev ganska paff. Ingen rolig händelse! Efter en lång dag åkte vi tillbaka till stan och gick och åt på vår favoritrestaurang, ett jemenitiskt ställe där man istället för tallrik får ett stort naan-bröd som man doppar i olika grönsaksgrytor. Bästa vegetariska alternativet i Kairo!

Opera i Kairo

Igår kväll firade vi Laras födelsedag med att gå på opera här i Kairo. Vi såg Aida, ett triangeldrama som utspelar sig under faraonernas tid. Det var en häftig 3-timmar lång föreställning med färgglada kostymer, vacker balett och skrålande sång såklart. Den sjöngs på italienska och det fanns arabisk översättning så handlingen fick jag mest av programmet men det gjorde ingenting, jag njöt och fick gåshud ändå. För 100 kr kan man alltså få en ganska maffig upplevelse här i Kairo. Efteråt promenerade genom Kairos nattrafik till mina nya kvarter i Dokki. Om jag hade haft en fungerande toalett och kackerlacksfri lägenhet hade vi självklart ätit tårta hos mig men nu blev det på ett kafé istället.

Rörmokare, städning och sanering mot skadedjur är nu bokat och förhoppningsvis kommer jag känna mig bättre till mods i mitt nya hem om några dagar. Just nu spenderar jag den största tiden ute, hos vänner och på kaféer men det fungerar ju lixom inte i längden.

Höst i Kairo

Små skurar har rensat luften de senaste två dagarna och jag tror att det betyder att hösten har kommit. Det är dock fortfarande runt 25 grader. De senaste 2-3 veckorna har man eldat risfält runt om i landet och det har gjort att Kairo vart täckt med, förutom ett ständigt tjockt lager avgaser, rök. På morgonen innan det hunnit klarnat lite har jag knappt kunnat se över Nilen från mitt fönster. Det har vart tacksamt att då kunna åka ut till universitetet, som ligger 40 min utanför staden, för att andas lite ”frisk” luft. Nu har de nog slutat eldat för jag kan åter igen njuta av den otroliga utsikten från 26e våningen.

Annars så kan man väl gott säga att jag håller på att gå in i väggen. Jag är ständigt stressad över skolan och allt jag måste läsa, skriva och analysera. Jag är dock inte ensam, det verkar som att psykbryt är ganska vanliga på amerikanska MA-program för att inte tala om PhD’s. Jag har massa underbara människor runt omkring mig och vi stöttar varandra igenom svårigheterna. Vi kopplar bland annat av genom att, flera gången i veckan,  pressa oss till max på gymmet för att sedan äntra bastun och drömma oss iväg till våra respektive utopiska samhällen. Det släpper ut alla spänningar och ger oss ny energi. Underbart!

Trots krävande studier så är det oftast intressant. Jag har precis skrivit ett ”reaction paper” om kodifieringen av Shari’a-lagar och läst en bok om hur internationella elitprojekt använder kvinnans kropp som ett verktyg för att forma en liberal, modern och individualistisk medborgare med hjälp av familjeplaneringen här i Egypten. ”NGOzation” av kvinnans rättigheter i den här delen av världen är mycket snedvriden. Västerländska vita feminister som slår ihop sig med överklassens sekulära kvinnor i Mellanöstern och som sen kämpar för rättigheter med utgångspunkten att det finns en kategori kvinnor, alla under samma förtryck, som måste få hjälp att ”moderniseras”. Man vill homogenisera hela världen, avbilda sin egen identitet på andra, utan några som helst tankar på att alla människor inte söker efter liberala, ”moderna”, individualistiska och sekulära värderingar och liv. Det är inte bara metoden som måste ändras i dessa projekt utan även målen.

Vad man äter i Kairo

Jag anar via olika fb-statusar och mail att vädret i Sverige mer och mer börjar gå mot vinter och att den första snön har fallit. I Kairo är det fortfarande upp mot 35 grader på dagarna och ute på universitetet i öknen behöver man möjligtvis något runt axlarna om man tar 9-bussen hem på kvällen. Vattenmelon, guava,  granatäpple och sharonfrukt finns i mass till nästan inga pengar alls och marknaderna är en fröjd att besöka. För mig som inte äter kött kan det vara svårt att äta ute men att laga mat hemma är desto lättare, roligare och billigare på grund av utbudet av linser, kryddor och bönor som finns här. Än så länge betalar jag mycket mer än lokalbefolkningen och kommer nog alltid att göra men jag blir mer och mer medveten om vad som är rimliga priser och inte. Om ett ställe inte ger en rimliga priser så går man bara till nästa stånd och hoppas på att de är billigare.

Härom veckan gjorde jag en mycket god aubergine-sallad med granatäpple, mynta och linser. Man kan även ha färsk spenat som alternativ till myntan. Tyvärr har jag inte hittat färsk spenat. Salladen är inte alls svår och tar en 40 minuter att göra.

Skär 1 stor aubergine i 12 st klyftor på längden, lägg i en ungsäker form med 1 krossad vitlök 1 skivad chili; salt, peppar och 2 msk. olivolja och se till att allt blandas. Sätt i ugnen i 2o min. 175 grader. Auberginen ska vara mjuk men inte mosad. Koka 100 g gröna linser i ca 20 minuter, de ska också vara mjuka men inte sönderkokade. Gör en dressing på 4 msk. olivolja 1 msk. balsamvinäger och 2 msk. grädde eller yoghurt.

Lägg auberginen i en skål tillsammans med antingen ca. 160 g färsk spenat eller mynta och bladpersilja (går säkert att variera med annat grönt). Häll över dressingen medan det fortfarande är varmt. Sila och skölj linserna och blanda i. Låt stå och dra en stund och ha sedan i granatäppelkärnor. Jag hade även tomat i men det går lika bra utan. Jag åt salladen med endast bröd till men med ris till blir det en riktig middag

Vilse bland amerikanska tankar

Jag vet att jag har beklagat mig över amerikanare i tidigare inlägg och egentligen tycker jag inte om att jag gör det men det är verkligen något som jag kämpar med dagligen här, i större utsträckning än de kulturkrockar jag har med egyptier. Att komma som skandinav med ett rött hjärta till ett amerikanskt universitet är inte alltid så lätt. Vid upprepade tillfällen på seminarium och föreläsningar blir jag mörkrädd av de otroligt djupa politiska diskurser som råder bland de amerikanska studenterna.

Igår diskuterade vi John Rawls ”The law of people” (1999) och för de som inte vet vem Rawls är så är han en politisk filosof i den liberala, demokratiska välfärdsstatens område. Ingen annan inom politisk teori har fått så mycket uppmärksamhet som denne man under 1900-talet och han böcker är epokgörande. Hur som helst så är han liberal, man skulle möjligen skulle kunna placera honom längst ut på den socialdemokratiska högerkanten (kom ihåg då hur den socialdemokratiska vänsterkanten ser ut idag), och en av hans rättviseprinciper säger att ekonomiska ojämlikheter endast är befogade om de gynnar de sämst ställda i samhället. Hans normaliserande är dock skrämmande och när hans samhälle är etablerat så kan man längre inte ifrågasätta vad som är rationellt, resonligt eller anständigt. Anständiga människor är för Rwals de som inte är som liberala människor men som ändå rättar sig efter mänskliga rättigheter, muslimer och muslimska samhällen är här ett exempel för honom (?) Krig kärnvapen och interventioner är berättigade om stater kränker mänskliga rättigheter.

När vi sitter och diskuterar hans teorier som de flesta i klassen hyllar och tycker alla amerikanska presidenter ska rätta sig efter (tydligen så har Obama flitigt läst Rawls) frågar en av dessa vart på Marxist-skalan som Rawls befinner sig och då klarnar saker för mig. De amerikanare som jag har de här problemen med har så skilda referensramar att de vid en diskussion om liberalism åt mitten tror vi diskuterar socialism och Marxism. Jag kände mig helt plötsligt väldigt vilse och saknade Göteborgs universitet där Rawls hade blivit sågad vid fotknölarna av många – speciellt vid School of Global Studies. Jag har varit medveten om att jag inte skulle hitta många med samma åsikter som jag men nu när verkligheten är här är olikheterna ganska överväldigande. Jag var väldigt ivrig med att besvara hans fråga med att Rwals inte existerar på någon Marxistisk skala och att det inte är någon slags socialism vi sitter och diskuterar.

Efter lektionen stötte vi på en egyptisk student som skrev för en av universitetets tidningar och hon gjorde en undersökning om vad studenter tyckte om att Obama fick fredspriset. En av mina klasskamrater trodde att fredskommittén gav Obama priset för att de värdesätter föreställning om fred som Obama sprider med sina ord. Jag fick äntligen tillfälle att uttrycka all min frustration och är nog en av väldigt få i den undersökningen som inte tycker att han var värd priset. Journalisten berättade att flera amerikanare hade uttryckt sin rädsla över att Obama är för ödmjuk och att människor och kanske framför allt ledare här i Mellanöstern nu kommer tro att amerikanarna är ödmjuka fegisar. Suck!

Idag under ett annat seminarium har jag fått höra kommentarer som att egyptierna ”just don’t have it” när vi kom in på trafiken här i jämförelse med Amerika och samma nämnde att de är så ”unorganized”. Som tur var ifrågasatte professorn ett sådant oreintalistiskt uttalande men hon kunde självklart inte utveckla ett sådant påstående.

Jag måste dock avsluta med att Lara och Kristen som jag umgås mest med här är båda amerikaner och helt underbara. Väldigt oamerikanska dock och vi delar många liknande tankar. Vi kommer ofta ut från seminarium alla lika frustrerade.

Så vågen för Lara och Kristen!

AUC or not AUC?

Efter bara 1 månad på AUC så har jag bestämt mig för att inte slutföra min 2- åriga examen där. Kommer ta ett 1-årigt ”Graduate Diploma” och sen fortsätta i Europa. Tankarna har kommit krypande lite pö om pö när jag blivit varse om diverse byråkratiska och administrativa regler men när jag härom dagen var på en gathering hemma hos en av professorerna, och vi fick förklarat för oss varför de kräver så mycket av studenterna (och samtidigt inte levererar eller lever upp till sitt rykte), så blev jag övertygad. Anledningen till att MA-uppsatsen måste bestå av fältarbete och 120 sidor är för att grunden till högre studier, och då främst i USA, då är lagd. Självklart är en forskartjänst lätt att få på de grunderna men att de förutsätter att man vill fortsätta i USA är märkligt. Jag kommer antagligen inte ens söka en PhD och absolut inte i USA. Dessutom tror jag att den främsta anledningen är att man omöjligt hinner bli klar inom 2 år och att universitetet på så sätt får in mer pengar. Jag börjar lixom fatta nu hur det är att bo i ett land som USA där kunskap är en handelsvara och studier bara är till för den privilegierade. USCH! Jag berättar stolt att vi i Sverige får $300 i månaden för att studera vid universitetet och de kloka amerikanarna fattar grejen medans de lite mer insnöade hävdar att högre studier är tillgängligt för alla i staterna.

Som en journaliststudent från DC jag delade taxi med. Jag frågade lite försiktigt vad hon tyckte om den amerikanska median. Hon hade inte några problem med den och tyckte inte att media har något som helst ansvar för att utbilda medborgarna, det är medborgarnas eget ansvar att gå i skolan. Jag kontrade med att media är för många den enda kunskapskällan och speciellt i ett land där de flesta inte har råd att utbilda sig. Hon sa att det är utopiskt att tro att media skulle kunna ha det ansvaret och så länge media styrs av ekonomiska intressen, som för henne var det enda alternativet, så kommer de skriva det som säljer. Hon tyckte om sin regering och sin media och tyckte att de gjorde ”pretty good”. Jag tänkte hela vägen att det är såna som hon som förstör den här världen.  Dessutom så hatade hon Kairo, dels för att man hela tiden fick slut på pengar på sitt kontantkort. I USA fick man minsann en räkning hemskickad och behövde inte bry sig om att fylla på. Ja, jo, kan ju vara en anledning till att inte tycka om Kairo. Hon vill i alla fall jobba för staten och skriva rapporter om Mellanöstern så om det är såna som hon som förtäljer verkligheten så det är ju inte så konstigt att många av mina amerikanska vänner här har familjer som tror att de kommer få tungan utskurna om de uttalar sig för liberalt.

Eid och sexuella trakasserier

Igår hade jag mina första obehagliga upplevelser här i Kairo. Jag har inte haft några problem med att gå ensam som kvinna på kvällarna, det kan ha berott på att nu under Ramadan har det alltid varit så mycket folk ute att man känt sig väldigt säker. Nu är det Eid och det är helt hysteriskt ute på gatorna. Bland annat så drar stora gäng av killar i 15-årsåldern runt på stan och beter sig. Igår såg jag hur en tonårskille, uppjagad av hans kompisar runt omkring, springer efter några tjejer och lägger händerna på en av tjejernas kropp. Hon blir rasande,  springer efter honom och börjar slå honom och likaså gör ett gäng andra killar, kan inte uppfatta om dessa är i sällskap med tjejerna. Fler och fler unga killar dras in i bråket och till sist kommer polisen som får ner killen som startade det hela på marken. Jag har läst, sett men även hört av muslimska kvinnor som upplevt de,  att trakasserierna här mot kvinnor är ett stort problem. Männen har inte råd att gifta sig och blir självklart frustrerade av den höga arbetslösheten och de dåliga ekonomiska förhållandena. Men de här killarna igår är inte i mogen ålder att gifta sig, de är mellan 12 och 17 år och ska veta hur man beter sig.

Jag fick själv uppleva flertal händer på min kropp igår och  jag är vittne till att det spelar ingen roll hur väl du klär dig eller om du täcker ditt hår eller inte. Det var en obehaglig upplevelse att gå igenom massorna av unga män som gör allt för att stryka en hand längst en kvinnokropp eller hinna viska en sexistisk kommentar. Det enda jag kunde göra var att försöka slå tillbaka och inte låta de komma undan med sina handlingar. Jag försökte söka skydd hos min äldre kvinnliga vän som brukar bli visad respekt.

Jag fick flashbacks från Stockholms vattenfestival. Då vällde det in rastlösa ungdomar från Stockholms innerstad och förorter till Kungsträdgården. Det var slagsmål, trakasserier och våldtäkter och istället för ett glatt firande, som även Eid ska vara, utvecklas det till kvällar där ungdomars frustrationer och samhällets tillkortakommanden blir påtagliga. Det finns massor med ursäkter och förklaringar men igår blev jag mest arg och undrade om uppfostran var något som de här killarnas föräldrar sysslade med. Jag började brottas med fördomar och generaliseringar och försökte hitta en balans mellan sociala förklaringar till de unga männens beteende och deras eget ansvar och förnuft.

Jag var med om en liknande händelse i Gaza då systrarna i familjen jag bodde hos blev smygtittade på där de stod i ett vasshus och bytte om för stranden. Polisen blev indragen som slog ner killen på marken och på så sätt visade honom att han gjort fel. Systrarnas pappa kontaktade killens pappa som kom och var lika förbannad som polisen. Jag frågade systrarna om de trodde han hade lärt sig något av slagen han hade fått och de sa att det är det enda språket de förstår här. Men vem ska förklara för de här unga männen VARFÖR det är fel? Vem ska få de att använda sitt förnuft? Jag är inte säker på att den här avskräckiningsmetoden fungerar så bra som vi tydligt ser. Killen igår fick också bara stryk men ingen bryr sig om att gå till botten med problemen.

Gaza Freedom March

To end the illegal siege of Gaza, a non-violent Freedom March will be held alongside the people of Gaza at the 1st of January 2010. I will hopefully attend this amazing initiative and I will be happy to return to Gaza again and meet all my friends and the other lovely people there. People will come to Cairo from all around the world and the delegation will leave for Rafah border at the 27th of December. Go to the website to find out more and if you have the possibility come and join us in this struggle to end the horrible blockade Israel and other countries are holding against the civilians in Gaza. I can coordinate accommodation in Cairo. My friends in Gaza are very excited and all the active people are trying to facilitate the staying for their guests.

Eid Al-Fitr

Efter 30 dagars fasta ska de sista dagarna av Ramadan snart börja firas. Skolor och universitet är stängda och jag plus några till har börjat planera att lämna Kairo för några dagar. Det lutar åt att hyra minibuss med flera andra och ta oss till Sinai. Därifrån kan man göra dagsutflykter till Jordan, öknen och dykvatten vilket skulle vara underbart. Alternativet är Alexandria som inte heller är helt fel. Det är grym känsla att bo mitt i ett område med så mycket otrolig natur, historia och klimat runt omkring. Vart jag än hamnar kommer det bli en upplevelse!