Fredspris blir krigspris

Med pågående krig i Afghanistan, Pakistan och Irak; det fortsatta byggandet av Israeliska bosättningar i ockuperade Palestina och blockaden mot Gaza; unga människor fängslade och torterade utan skälig grund eller rättegång och miljontals besvikna invånare runt om i Mellanöstern (för att inte tala om i Latinamerika där det sker en offensiv mot demokratiseringsprocessen), får nu den amerikanska presidenten fredspriset. Vi kan ju alla vara överens om att han inte får priset för vad han är, utan för vad han inte är – han är inte Bush. Att detta skulle vara ett ”Call to an action” eller någon slags morot/uppmuntran/press på att han ska göra det han har sagt är ju löjligt. Med en skicklig retorik och utstrålning (och några ”Ramdan Mobarak”) har Obama lyckats få hans upprätthållande av krig att se ut som fred, västvärlden hänger på och det som anses vara nutidens mest prestigefyllda pris ges till en man som investerar miljontals dollar i dagligt dödande av kvinnor och barn. Räcker det att vara bra i jämförelse med Bush? Räcker det att vara bra för att vara amerikan?

Imorgon ska jag gå till AUC och be om att få mitt ”Graduate Diploma” 1 år innan jag skrivit min uppsats, vi får se hur bra det går men jag har ju faktiskt sagt att jag ska skriva den.

Fast är jag egentligen förvånad? Det är inte första gången som fredspriset går till krigshetsare. Nobels fredspris används till att upprätthålla diskurserna, världsordningen och det liberala, kapitalistiska system vi lever i och som bara eliten tjänar på. Att hjärntvätta massorna är ganska enkelt. Jag lovar att de flesta va er där ute ändå inte har några problem med att han fick priset, well,  de har lyckats!

Gaza Freedom March

To end the illegal siege of Gaza, a non-violent Freedom March will be held alongside the people of Gaza at the 1st of January 2010. I will hopefully attend this amazing initiative and I will be happy to return to Gaza again and meet all my friends and the other lovely people there. People will come to Cairo from all around the world and the delegation will leave for Rafah border at the 27th of December. Go to the website to find out more and if you have the possibility come and join us in this struggle to end the horrible blockade Israel and other countries are holding against the civilians in Gaza. I can coordinate accommodation in Cairo. My friends in Gaza are very excited and all the active people are trying to facilitate the staying for their guests.

Uppsatsen om Hamas

När jag berättar om min uppsats här i Kairo blir folk som lyriska. De tipsar om att gå till olika förlag som kan publicera den eller att jag som masteruppsats ska skriva en bok med uppsatsen som grund. Det är ju långt till uppsatsskrivande men det känns bra att redan få massa förslag. Hur som helst så blev en kvinna idag lite förfärad över att jag har lagt upp hela uppsatsen här på bloggen. Den är tydligen inte alls skyddad då och kan i stort sätt användas hur som helst. Om någon vill skriva en artikel med den som grund som egentligen ska vara undertecknad av mig kan de göra det. Hon föreslog att jag endast skulle lägga upp ett abstract här och den som intresserad av att läsa hela får höra av sig till mig. Så så får det bli nu. Ni andra som redan har laddat ner den, gör inget taskigt, OK?

Frid!

Abstract

Hamas is often stated as an obstacle for women’s rights. The movement at the same time claims they are democratic and sensitive for the Palestinians needs. My interest is to see how Hamas thinks about women’s rights. The aim of this study is hence to investigate how Hamas looks upon women’s rights and current situation in Palestine. In order to reach that aim I will analyze 14 interviews done through a qualitative study with leaders within Hamas. The interviews were conducted in a field study in the West Bank and Gaza strip. Those interviews have obtained information about how the leaders perceive women’s situation and what improvements they would like to do, how customary law and traditions affect women’s rights and how the leaders think about specific laws regarding women. The interviews also show how leaders within Hamas look upon female participation in the public sphere.

The result of this study shows that leaders within Hamas are concerned about the situation for women and want to make improvements through Islam. Customary law and traditions that do not agree with Islam must be fought and women are encouraged from the leaders to be active in the public sphere and finish university. My study also shows that leaders within Hamas have different interpretation of Islam and are influenced of traditions to a different extent which leads to different attitudes towards women’s rights. The vast majority of the leaders are pragmatic regarding women’s rights but there also exist stereotypes of women as weak, emotional and dependent. Hamas can to some extent improve the situation for women and change laws for the benefit of women but because of the different attitudes within the movement it is difficult to make a final conclusion about that.

Keywords: Women’s rights, Hamas, Islam, Muslim feminists, Customary law, Traditions

Gazas framtid

Halva befolkningen i Gaza är barn och det är barnen som far mest illa av situationen som blockaden och Israels sista offensiv i januari åstadkommer. De rapporter som kommer från FN, Röda Korset och andra NGO’s visar ofta oro över hur barnen kommer till skada när de tvingas leva i fattigdom, i tält och skräck. Under de 22 dagar som Gaza bombades sönder och samman så har människorna jag pratat med berättat att man inte sov på nätterna. Bombningarna var som värst då och man satt uppe med familjen, tröstade barnen och bad till Gud. Man samlade ihop kartong och papper för att kunna göra upp eld att laga mat på då man inte kunde få tag i gas. På dagarna vågade man sig ibland ut på gatorna för att få tag på förnödenheter och för att få andrum. Jag träffade en kvinna som berättade att hon inte förmådde berätta för sina yngsta vad det var som hände utan skyllde på fyrverkerier och annat. De sov tillsammans hela familjen på vardagsrumsgolvet och barnen låg uppkrupna i hennes famn och vaknade ständigt av de kraftiga smällarna. När jag var där nu i maj så vaknade fortfarande många barn på nätterna kallsvettiga efter mardrömmar och mödrarna sliter sitt hår av oro. Barnen är Gazas framtid och hur mycket kan man förvänta sig när de måste gå igenom trauma efter trauma. Dessutom så överför ofta föräldrarna sina åsikter och sin ilska över politiken på sina barn och många unga har redan starka åsikter om vad som är rätt och fel. Hatet som finns mellan Fatah och Hamas-anhängare och självklart mot Israel existerar långt ner i åldrarna och det är sorgligt att se barn ha så starka politiska åsikter och att de måste engagerar sig i sådant som barn egentligen inte ska behöva bry sig om.

Ljuset i mörkret är de många organisationer som jobbar med barn och ungdomar. Vi besökte en där 500 barn var aktiva i olika mediaprojekt, dansuppvisningar och man hade även läxhjälp och bibliotek. Under perioder då man hade rätt att lämna Gaza åkte man utomlands till olika festivaler där man uppträdde tillsammans med andra barn från hela världen. Ungdomarna vi mötte och umgicks med en hel del är även väldigt aktiva i fredsrörelser och arbetar aktivt för att sprida kunskap om situationen via nätverk och organisationer. Som jag nämt förut så har man trots många motgångar ett starkt hopp på ett fritt Palestina där man får leva som en fri människa under humana förhållanden. Man hoppas på att världen ska vakna och inse vilka konsekvenser den dagliga situationen har. Man hoppas att världen ska börja värdesätta det palestinska folket. Må Gud hjälpa dem. Många av mina vänner var bjudna till olika konferanser runt om i Europa under hösten men tyvärr har de inte så stor chans att kunna närvara då invånarna i Gaza lever i ett fängelse med fångvaktare från apartheidstaten Israel på ena sidan och USA-allierade Egypten på andra.

Omställning

Tillbaka i trygga Skandinavien utan israelisk beskjutning under simturen eller synen av bombade hus och människor som bor i tält tänker jag nu tillbaka på alla mina upplevelser. Det är otroligt att vi människor vänjer oss så snabbt till nya kontexter och anpassar vårt psyke till situationen.

Jag har läst om Gazas situation på universitet, i tidningar, rapporter och avhandlingar. Jag har sett dokumentärer, YouTube-klipp och suttit klistrad framför nyhetssändningarna i januari. Allt det här har varit andrahandskällor. Nu är jag en källa själv. Jag har upplevt Gaza, om än under en kort tid, och är tacksam för den ökade förståelsen jag har vunnit. Jag har träffat de som västvärlden vägrar prata med, jag har träffat den vanliga människan och delat deras lycka och sorg i vardagen, jag har sett överlevnadsinstinkt och offer.

Jag ser upp till människorna i Gaza, till deras mod och till deras övertygelse om rätten till frihet och land. Jag citerar ISM-medlemmen som besvarade min kommentar om ISM’s mod i deras aktioner, ”No no, the Palestiniains are the brave ones, they taught us to be brave”.

Jag hoppas människorna i Gaza bevarar sitt mod men jag hoppas samtidigt att de inte behöver det här modet allt för länge till.

Har nog cancer…

efter all strålning som har gått igenom min kropp de två sista dagarna. Och det är ett under att min dator fungerar. Det tog ungefär en timma att sig ut från Gaza. Historierna om den där glasburen stämde. Man fick ställa sig bredbent med händerna i luften och så åkte det nån stor och högljudd sak runt mig. Men att komma ut från Gaza var inte det värsta. Just nu sitter jag på Ben Gurion och ska snart stiga på planet hem mot Svedala. Säkerhetschecken här på flygplatsen tog 1.5 timme och de kollade igenom varenda pinal i mina väskor, scannade mina kläder och skor både en och två gånger och kollade till och med igenom mitt hår. Då kunde jag inte hålla mig för skratt.

Sista dagen

Imorgon ska jag ta mig igenom Erez igen och det kommer med stor sannolikhet bli en mycket mer påfrestande upplevelse än när jag kom in i Gaza. Jag sitter just nu och skickar alla mina intervjuer, bilder och anteckningar till min mail. Jag river ut sidor ur kalendern och anteckningsblocket, slänger visitkort och lappar med nummer. Jag vet inte hur noga de kommer att gå igenom mina tillhörigheter men för att vara på den säkra sidan eliminerar jag alla spår efter vad jag har gjort här i Gaza, trots att jag inte är något direkt hot mot Israel. Har hört historier om att de scannar igenom datorn och att man får stå i någon slags glasbur med massa strålning som söker igenom hela kroppen. Man kan alltså inte svälja en minnepinne med massa hemlig information på.

Tiden här har gått alldeles för fort och jag hoppas att jag inom en snar framtid kan återvända. Ibland upplever jag människor här lyckligare än människor hemma. Jag har skrivit förut om de otroliga människorna och visst påverkar situationen de mycket men trots det så finns så mycket gjälde och kärlek. Man kan inte tro att de för några månader sen genomgick traumatiska upplevelser när Israel bombade Gaza sönder och samman och dödade 1400 människor. Skolorna har precis slutat och parkerna och stränderna är fulla av lekande barn och övervakande föräldrar. Vart man än kommer blir man mottagen med öppna armar och jag har fått en extramamma här som vill att jag ska stanna och bli en i familjen. Jag kommer sakna henne, hennes familj och alla andra jättemycket. Jag kommer antagligen att skriva massa mer om mina upplevelser här när jag är hemma och har smällt allt. Vad som verkar mycket viktigt för palestinierna är att människor som är här berättar om sina upplevelser så att världen blir än mer medveten om situationen. Det är det minsta jag kan göra för dem.

ISM i Gaza

Idag har jag förutom att ha intervjuat ledaren för Ministry of Women’s Affairs här i Gaza träffat en medlem i ISM (International Solidarity Movement). Han visade filmer som visar hur israelerna attackerar fiskarna och bönderna här i Gaza. Det som vi hörde häromdagen när vi var ute och simmade fick vi nu bekräftat. Enligt internationell lag är 20 miles från stranden palestinskt territorium men fiskarna kan inte åka ut längre än 3-4 miles innan israelerna börjar skjuta skarpladdat. Trots att medlemmarna i ISM har megafoner och neonfärgade västar så smattrar kulorna runt och i båtarna. Filmerna var otroligt starka och jag är överväldigad över palestiniernas mod och styrka att trots detta varje dag ge sig ut på havet för att försöka fånga fisk. Men vad har man för val när Israel hindrar Gazaborna att importera mat? Filmerna visade även hur bönderna blir besjuktna när de är ute på deras jordbruksmarker. Bönder och ISM-medlemmar fick ducka var och varannan sekund medan de försöker ta vara på sin skörd. Israelerna skjuter rakt in mot människorna men som tur var blev ingen vid detta tillfälle skadad. ISM-medlemmarna skriker i megafonerna att sluta skjuta och att man är obeväpnad men förgäves. Detta är bara ett av många övergrepp som isralerna begår mot det palestinska folket och sen undrar man varför det skjuts hemmagjorda raketer över gränsen mot Israel.

Tillträde förbjudet

Varje gång det kommer in en konvoj med hjälparbetare till Gaza så jublar folket. Man är i stort behov av hjälp utifrån men blockaden gör det svårt för majoriteten att nå fram. Läser just nu på bbc.co.uk att endast 16 av de 130 hjälparbetare som har rest från Europa har beviljats inträde, resten är fast vid gränsövergången i Egypten. Att vi kom in är verkligen ett litet under och vi kom dessutom in via Erez som är ännu hårdare med vilka de släpper in. Jag vet inte vad det var som avgjorde att vi kom in men hur som helst så är jag väldigt tacksam men samtidigt förtvivlad över att världen inte gör mer för att häva blockaden.

En vanlig dag

För att klara av alla påfrestningar som den här resan ändå är fylld av  så har jag och Maria vart duktiga att i stort sätt varje morgon träna i 30 minuter. Dessutom dricker vi över 2 liter vatten om dagen och käkar massa vitaminer.

Så en vanlig dag börjar vid halv 8-tiden med att hoppa hopprep och styrketräning. Sen dricker vi det godaste och sötaste Neskaffet nere hos vår fina familj. Oftast har vi 2 intervjuer inbokade och jag sitter då i flera timmar och diskuterar kvinnors rättigheter i islam och i det palestinska samhället och det är oftast otroligt intressant men ganska påfrestande. Igår hade jag exempelvis en fokusgrupp med 4 kvinnor varav 2 skylde sig totalt med niqab och handskar. De tog visserligen av sig när vi var ensamma i rummet med endast kvinnor. Det blev en livlig diskussion och min tolk gjorde ett mycket bra jobb. Efteråt fotograferade det flitigt och kvinnorna var glada över att ha träffat mig.

Vad som kan kännas jobbigt är att vissa inom de grupper jag intervjuar förnekar att kvinnans situation i vissa aspekter är under all kritik. Åsikterna är oftast då att familjetraditionerna och de sedvanliga lagarna inte är något problem och om de är det så går de ändå inte att förändra. Då tappar jag hopp. Men hoppet kommer tillbaka när jag träffar dem som erkänner problemen och kämpar för att förändra dem. Jag har träffat flera starka kvinnor (och män) inom Hamas som idag sitter i parlamentet och som dagligen kämpar mot de orättvisor som finns. De jobbar med att ge kvinnor styrka att rapportera våld, försöker förändra lagar och uppmuntrar kvinnorna att ge sig ut i det politiska och civila samhället. Med fler kvinnor på alla nivåer i samhället finns det stor chans till förändring. Samhället är fortfarande skeptiskt till att släppa fram kvinnorna och utan det kvoteringssystem som fanns i valet 2006 skulle nog inte de 17 kvinnorna som idag sitter i parlamentet sitta där. Huda Naim, en superhärlig kvinna och parlamentsledamot från Hamas, som jag har träffat sa att kvoteringen är en ”first aid” men hon hoppas att det i framtiden inte kommer att behövas då samhället förändrat sin syn på kvinnor som politiker. Visst ser man en förändring i det palestinska samhället. Majoriteten av kvinnorna går på universitet och de tidiga giftemålen har sjunkit, fler och fler kvinnor engagerar sig i organisationer och det civila samhället men än så länge finns det så mycket att göra och de starka traditionerna gör vägen lång.

Dagen slutar oftast på det mysiga kafét Al Badia. Här träffas människor från hela världen och det diskuteras framtidsutsikter, organisationsprojekt och självklart en hel del politik.