Fördomar, generaliseringar och stereotyper
Rektorn på min institution på AUC är en mycket intelligent kvinna från Tyskland, utbildad i USA och som har bott i Mellanöstern i omkring 15 år. Jag skulle säga att hon är en typisk västerländsk skolad genusforskare som älskar Queer-teori och Judith Butler. Hon ifrågasätter allt och hatar ord som tradition, kultur och andra problematiska ord som ofta är laddade med massa fördomar. Jag har henne nu i “feministisk metod” och jag har verkligen börjat uppskatta hennes attityd. Förra terminen var hon väldigt överväldigande då hennes lärarteknik kanske inte är den bästa. Hon är ganska svår att förstå och inte så speciellt ordningssam men nu saknar jag henne på de seminarierna där jag inte har henne. Hon hävdar att den feministiska rörelsen alltid har haft problem med att nå gräsrötterna och de stora massorna och att det från början (med ex. suffragetterna) har tenderat till att vara en elitrörelse. Jag har skrivit om detta förut när det gäller den islamiska feminismen. I de kurserna där jag inte har henne kan jag känna en frustration över att så många generaliseringar och stereotypiska kommentarer från vissa elever får gå förbi utan att professorn ifrågasätter. Om någon yttrar något om sexuella trakasserier, hedersrelaterat våld, män som ser sina fruar som hushållerskor eller vad som helst så dekonstruerar Martina vartenda ord som kommer ur den studentens mun och ibland ser man verkligen hur irriterad hon blir på de som inte problematiserar stereotypiska föreställningar. Det är liksom det vi gör här. Kritiserar, dekonstruerar och slår hål allt som man alltid har tagit för en sanning. Finns det ens några sanningar?
Feminismen behöver fler som Martina. Hon gör den feministiska rörelsen inkluderande istället för exkluderande och tycker inte att någon “kultur” är bättre än någon annan. Hon tycker lag endast är ett verktyg för staten att forma och disciplinera oss. Hon uppmuntrar oss elever att kopiera böcker för som hon själv uttrycker det, “It is not like the publisher is standing on the streets begging”. Vågen för Martina!
nu blev jag väldigt avundsjuk.