Opera i Kairo

Igår kväll firade vi Laras födelsedag med att gå på opera här i Kairo. Vi såg Aida, ett triangeldrama som utspelar sig under faraonernas tid. Det var en häftig 3-timmar lång föreställning med färgglada kostymer, vacker balett och skrålande sång såklart. Den sjöngs på italienska och det fanns arabisk översättning så handlingen fick jag mest av programmet men det gjorde ingenting, jag njöt och fick gåshud ändå. För 100 kr kan man alltså få en ganska maffig upplevelse här i Kairo. Efteråt promenerade genom Kairos nattrafik till mina nya kvarter i Dokki. Om jag hade haft en fungerande toalett och kackerlacksfri lägenhet hade vi självklart ätit tårta hos mig men nu blev det på ett kafé istället.

Rörmokare, städning och sanering mot skadedjur är nu bokat och förhoppningsvis kommer jag känna mig bättre till mods i mitt nya hem om några dagar. Just nu spenderar jag den största tiden ute, hos vänner och på kaféer men det fungerar ju lixom inte i längden.

Systerskap, familjelag och islam

Härom kvällen var jag på ett seminarium där kvinnor inom islamisk feminism föreläste om deras akademiska arbete och aktivism inom islamisk familjelagsreform i muslimska länder. Familjelagen är idag den lag som i alla muslimska länder baseras på islamisk lag–Shari’a. Dessa kvinnor förespråkar en nytolkning av de heliga texterna och ser Koranen som en historisk text som måste läsas och tolkas kontextuellt, de förespråkar med andra ord inte en sekulär familjelag. De är övertygade om att kvinnans rättigheter finns i de heliga texterna och inom islam men att tillämpningen av gudomlig lag, i och med en manlig dominans inom tolkningstradition, idag är patriarkal och diskriminerande. För mig och Lara–som har läst ”Islamic Family Law” förra terminen och därför läst, diskuterat och analyserat flera artiklar av kvinnorna i panelen–var det ganska häftigt att se dessa professorer i egen hög person. Iranskan Ziba Mir-Husseini (i rött) som bland annat har gjort den omtalade dokumentären ”Divorce-Iranian Style” och Zeinah Anwar (mitten i färgglatt) från Malaysia och organisationen ”Sisters in Islam” medverkade. Det var även en man i panelen, Khaled Masud (t.h) en pakistansk professor som ägnat sitt liv åt att förstå tolkningen av islamisk lag.  Bland åhörarna satt politiker, forskare, jurister och studenter, TV och media var där och man märkte att dessa kvinnor är mycket viktiga personer inom debatten om reformer i islamisk familjelag. Organisationen ”Sisters in Islam” i Malaysia har vuxit till en global rörelse–”Musawah” och här nedan kan ni se deras video som de använde vid invigningen av den stora konferensen de höll förra året. Enligt mig en ganska mäktig video.

En av huvudpunkterna under kvällen var vikten av att särskilja islamisk lag–Shari’a–och förståelsen av Shari’a, vilket kallas fiqh. Fiqh är islamisk rättsvetenskap och alltså tolkningen av den gudomliga lagen. Fiqh är såvida utan undantag den mänskliga förståelsen vilken alltid har varit påverkad och alltid kommer påverkas av externa företeelser och traditioner. Islamisk rättsvetenskap är ett komplex fenomen vilket har en rik historia av traditioner och metod och som har som mål att förstå hur den gudomliga lagen ska tillämpas. Det är alltså den islamiska rättsvetenskapens tradition som dessa islamiska feminister först och främst kritiserar. En annan viktig punkt som panelen uttryckte var att trots att reformer inom islamisk familjelag idag kritiseras och möter motstånd från såväl kvinnor och män i den muslimska världen så har troende muslimska kvinnor höjt sina röster på senare år och kraven på reform är en debatt som islamisk rättstradition och religiöst lärda är tvungen att ta och diskutera.

Debatten kan självklart inte passera utan att problematiseras. Den aktivism för reformer som idag sker i den muslimska världen tenderar till att vara ett elitprojekt som är finansierat av västerländska medel och som har en skild syn på familj och äktenskap än många kvinnor och män i den muslimska världen. När reformer skulle genomföras i bland annat Marocko så var det stora demonstrationer för reformen men ännu större demonstrationer emot. De som hade mobiliserat sig mot reformer som ex. avskaffandet av mahr (den summa pengar som mannen ska betala sin hustru vid giftermålet) eller lagen om att mannen har underhållningsskyldighet gent emot sin fru ansåg att dessa gick emot islamisk lag och ville därför ha kvar dessa lagar. Den moderna, västerländska tolkningen av rättvisa är att det inte kan existera någon rättvisa utan identiska rättigheter och skyldigheter för kvinnor och män men detta är nödvändigtvis inte uppfattningen i andra delar av världen. Jag blir alltid skeptisk när en tolkning tenderar att bli universell och det är oftast den västerländska som ska råda världen över. Av den anledningen behövs dessa kvinnors aktivism diskuteras då deras övertygelse om vilka reformer som ska göras fortfarande endast delas av en minoritet av kvinnorna i Mellanöstern.

Videon visar på att islam inte är en religion som brister i att ge kvinnor rättigheter och i flera hundra år var muslimska kvinnor berättigade rättigheter som kristna och europeiska kvinnor bara kunde drömma om. Det finns ingen tvekan om att den islamska rättsvetenskap som praktiseras på många ställen idag inte var intentionen från början.

Kairo i mitt hjärta

Efter 3 underbara veckor i ett vitt Stockholm är jag tillbaka i det 20 grader varma, pulserande Kairo. Det har varit otroligt avkopplande att vara hemma och jag har hunnit träffa både släkt och vänner som jag inte har träffat på år och dagar. 3 veckor i Stockholm är nog det längsta besöket sedan jag åkte till Göteborg sensommaren 2006. Jag har också hunnit umgås extra mycket med mina allra närmsta och jag känner stor tacksamhet till alla fina människor jag har runt omkring mig. Självklart har jag frågat mig varför jag väljer att vara så långt ifrån de istället för att vara nära men samtidigt är inte Stockholm en stad jag skulle vilja flytta tillbaka till nu. Den har utvecklats till en väldigt stel och osympatisk stad trots att den fortfarande har sin charm. Jag känner mig mer fri i mina modesta kläder jag bär här i Kairo än i den klädkod som finns i Stockholm. I Stockholm måste du vara medveten och du måste ha stil, du måste ha koll på vissa saker och du måste ha en iphone. Många hävdar säker nu att jag pratar strunt och att Stockholm är det man gör det till, men jag tror de flesta ändå kan hålla med mig. Stockholm är hårt att växa upp i. Jag kan bara jämföra med hur det var när jag var under 20 och nu när min bror är under 20. Vi är båda födda och uppväxta på söders höjder och under hans tonårsår har atmosfären blivit tuffare och han har mycket högre krav på sig för att smälta in i mängden. Men i Stockholm ska man in smälta in, man ska vara lite unik. Och när nästan alla försöker vara unika, blir det ändå ingen skillnad, resultatet blir istället skrämmande homogent. Idag kan man prenumerera på unika T-shirtar, ingen ser ut som den andra, eller köpa smycken gjorde av glasburkslock som alla ser olika ut. Det homogena Stockholm skriker efter unikhet. Alla människor som ser likadana ut gör allt för att se speciella ut. Det blir väl så när det bor så få i samma stad.

På så sätt är Kairo en fristad, ingen statusstress, modestress eller hålla-koll-på-stress. I en 20-miljonersstad kan man vara som man vill. Min enda huvudvärk just nu är kackerlackorna i min nya lägenhet. Yes, jag var tvungen att flytta ifrån mitt slott på 26e våningen, flytta ifrån det lugna Garden City till det lite mer pulserande Dokki. Mycket trevligt område dock med många mysiga torg, affärer och marknader. Men tyvärr är lägenheten lite för smutsig och den behöver sanering och djuprengöring innan jag kan trivas ordentligt. Mitt rum är perfekt och ett stort vardagsrum med stor TV och massa soffor gör det hemtrevligt. Jag delar med två andra tjejer och jag hoppas det kommer funka bra.

Frid!