Höst i Kairo

Små skurar har rensat luften de senaste två dagarna och jag tror att det betyder att hösten har kommit. Det är dock fortfarande runt 25 grader. De senaste 2-3 veckorna har man eldat risfält runt om i landet och det har gjort att Kairo vart täckt med, förutom ett ständigt tjockt lager avgaser, rök. På morgonen innan det hunnit klarnat lite har jag knappt kunnat se över Nilen från mitt fönster. Det har vart tacksamt att då kunna åka ut till universitetet, som ligger 40 min utanför staden, för att andas lite ”frisk” luft. Nu har de nog slutat eldat för jag kan åter igen njuta av den otroliga utsikten från 26e våningen.

Annars så kan man väl gott säga att jag håller på att gå in i väggen. Jag är ständigt stressad över skolan och allt jag måste läsa, skriva och analysera. Jag är dock inte ensam, det verkar som att psykbryt är ganska vanliga på amerikanska MA-program för att inte tala om PhD’s. Jag har massa underbara människor runt omkring mig och vi stöttar varandra igenom svårigheterna. Vi kopplar bland annat av genom att, flera gången i veckan,  pressa oss till max på gymmet för att sedan äntra bastun och drömma oss iväg till våra respektive utopiska samhällen. Det släpper ut alla spänningar och ger oss ny energi. Underbart!

Trots krävande studier så är det oftast intressant. Jag har precis skrivit ett ”reaction paper” om kodifieringen av Shari’a-lagar och läst en bok om hur internationella elitprojekt använder kvinnans kropp som ett verktyg för att forma en liberal, modern och individualistisk medborgare med hjälp av familjeplaneringen här i Egypten. ”NGOzation” av kvinnans rättigheter i den här delen av världen är mycket snedvriden. Västerländska vita feminister som slår ihop sig med överklassens sekulära kvinnor i Mellanöstern och som sen kämpar för rättigheter med utgångspunkten att det finns en kategori kvinnor, alla under samma förtryck, som måste få hjälp att ”moderniseras”. Man vill homogenisera hela världen, avbilda sin egen identitet på andra, utan några som helst tankar på att alla människor inte söker efter liberala, ”moderna”, individualistiska och sekulära värderingar och liv. Det är inte bara metoden som måste ändras i dessa projekt utan även målen.

Arbetsbörda

Vill bara uttrycka min åsikt om att det borde vara straffbart att utsätta studenter för så här mycket arbete.

Frid!

Sverigedemokraterna är vårt största hot

Jag hoppas att den debatt som Aftonbladet nu har skapat, genom att publicera den öppet främlingsfientliga Jimmie Åkessons artikel om hur farligt islam är för Sverige, kommer leda till att svenskarna verkligen förstår vad Sverigedemokraterna står för och hur illa det är. Trots att jag alltid varit medveten om partiets snedvridna syn på kultur, identitet och svenskhet, som något statiskt och oföränderligt, så är det med fasa jag läser partiledarens artikel. Det är ren rasism och han använder sig av lögner och ogrundade påståenden för att backa upp sina argument. Att dessutom prata om muslimer som en homogen grupp och anta att man beter sig på ett visst sätt för att man tillhör en viss religion är inte annat än korkat. Förhoppningsvis kommer det inom kort komma motartiklar som med granskning av fakta och sakkunskap kan bemöta hans påståenden, för det är så vi måste handskas med dem. Jag är övertygad om att ju mer man släpper fram de i debatt ju mer kommer de göra bort sig och förhoppningsvis tappa stöd.

Sverigedemokraterna har en obehagligt stark övertygelse om att den svenska nationen måste behållas ”svensk” och skyddas mot all utomstående påverkan. Bakom retoriken om hur invandrarna tar våra jobb, går före oss ”riktiga svenskar” och är i majoritet av dömda våldsbrottslingar, finns argumenten för att bevara den svenska kulturen som härstammar från vår gemensamma historia. Att söka hålla samman en grupp individer genom en föreställd gemenskap med en och samma historia, med ett och samma mål är väldigt problematiskt och mycket farligt i vår globaliserade värld. Den föreställda gemenskapen är oftast grundad på myter och sägner och är orsaken till många av dagens konflikter. För att bevara gruppens unikhet och överlevnad krävs det att individerna stödjer kollektiva, traditionella värderingar och när varje förändring utifrån eller inifrån gruppen ses som ett hot har det slagit över till en mycket konservativ nationalistisk ideologi som är svår att urskilja från ren rasism.

Den ”svenskhet” som Sverigedemokraterna pratar om känner inte jag igen mig i. Svenskhet för mig är ett samhälle bestående av människor från alla möjliga etniska, religiösa och kulturella grupper. Svenskhet för mig är ett öppet, tolerant och solidariskt samhälle som inte särbehandlar människor med förfäder i Värmland eller Beirut. Svenskhet för mig är moskéer och kyrkor, Saris och shorts. Kultur och identitet är i ständig förändring och inget man kan förankra i föreställda historiska händelser eller statiska värderingar. Sverige är inte som det var för 20, 50 eller 100 år sedan och kommer inte att vara desamma i framtiden. Sverigedemokraterna är det största hotet mot mitt Sverige och min svenskhet, de vill ta bort det som jag tycker är svenskt – förändring.

”Nothing is certain except change” – Buddha

I just had to

Vad man äter i Kairo

Jag anar via olika fb-statusar och mail att vädret i Sverige mer och mer börjar gå mot vinter och att den första snön har fallit. I Kairo är det fortfarande upp mot 35 grader på dagarna och ute på universitetet i öknen behöver man möjligtvis något runt axlarna om man tar 9-bussen hem på kvällen. Vattenmelon, guava,  granatäpple och sharonfrukt finns i mass till nästan inga pengar alls och marknaderna är en fröjd att besöka. För mig som inte äter kött kan det vara svårt att äta ute men att laga mat hemma är desto lättare, roligare och billigare på grund av utbudet av linser, kryddor och bönor som finns här. Än så länge betalar jag mycket mer än lokalbefolkningen och kommer nog alltid att göra men jag blir mer och mer medveten om vad som är rimliga priser och inte. Om ett ställe inte ger en rimliga priser så går man bara till nästa stånd och hoppas på att de är billigare.

Härom veckan gjorde jag en mycket god aubergine-sallad med granatäpple, mynta och linser. Man kan även ha färsk spenat som alternativ till myntan. Tyvärr har jag inte hittat färsk spenat. Salladen är inte alls svår och tar en 40 minuter att göra.

Skär 1 stor aubergine i 12 st klyftor på längden, lägg i en ungsäker form med 1 krossad vitlök 1 skivad chili; salt, peppar och 2 msk. olivolja och se till att allt blandas. Sätt i ugnen i 2o min. 175 grader. Auberginen ska vara mjuk men inte mosad. Koka 100 g gröna linser i ca 20 minuter, de ska också vara mjuka men inte sönderkokade. Gör en dressing på 4 msk. olivolja 1 msk. balsamvinäger och 2 msk. grädde eller yoghurt.

Lägg auberginen i en skål tillsammans med antingen ca. 160 g färsk spenat eller mynta och bladpersilja (går säkert att variera med annat grönt). Häll över dressingen medan det fortfarande är varmt. Sila och skölj linserna och blanda i. Låt stå och dra en stund och ha sedan i granatäppelkärnor. Jag hade även tomat i men det går lika bra utan. Jag åt salladen med endast bröd till men med ris till blir det en riktig middag

Vilse bland amerikanska tankar

Jag vet att jag har beklagat mig över amerikanare i tidigare inlägg och egentligen tycker jag inte om att jag gör det men det är verkligen något som jag kämpar med dagligen här, i större utsträckning än de kulturkrockar jag har med egyptier. Att komma som skandinav med ett rött hjärta till ett amerikanskt universitet är inte alltid så lätt. Vid upprepade tillfällen på seminarium och föreläsningar blir jag mörkrädd av de otroligt djupa politiska diskurser som råder bland de amerikanska studenterna.

Igår diskuterade vi John Rawls ”The law of people” (1999) och för de som inte vet vem Rawls är så är han en politisk filosof i den liberala, demokratiska välfärdsstatens område. Ingen annan inom politisk teori har fått så mycket uppmärksamhet som denne man under 1900-talet och han böcker är epokgörande. Hur som helst så är han liberal, man skulle möjligen skulle kunna placera honom längst ut på den socialdemokratiska högerkanten (kom ihåg då hur den socialdemokratiska vänsterkanten ser ut idag), och en av hans rättviseprinciper säger att ekonomiska ojämlikheter endast är befogade om de gynnar de sämst ställda i samhället. Hans normaliserande är dock skrämmande och när hans samhälle är etablerat så kan man längre inte ifrågasätta vad som är rationellt, resonligt eller anständigt. Anständiga människor är för Rwals de som inte är som liberala människor men som ändå rättar sig efter mänskliga rättigheter, muslimer och muslimska samhällen är här ett exempel för honom (?) Krig kärnvapen och interventioner är berättigade om stater kränker mänskliga rättigheter.

När vi sitter och diskuterar hans teorier som de flesta i klassen hyllar och tycker alla amerikanska presidenter ska rätta sig efter (tydligen så har Obama flitigt läst Rawls) frågar en av dessa vart på Marxist-skalan som Rawls befinner sig och då klarnar saker för mig. De amerikanare som jag har de här problemen med har så skilda referensramar att de vid en diskussion om liberalism åt mitten tror vi diskuterar socialism och Marxism. Jag kände mig helt plötsligt väldigt vilse och saknade Göteborgs universitet där Rawls hade blivit sågad vid fotknölarna av många – speciellt vid School of Global Studies. Jag har varit medveten om att jag inte skulle hitta många med samma åsikter som jag men nu när verkligheten är här är olikheterna ganska överväldigande. Jag var väldigt ivrig med att besvara hans fråga med att Rwals inte existerar på någon Marxistisk skala och att det inte är någon slags socialism vi sitter och diskuterar.

Efter lektionen stötte vi på en egyptisk student som skrev för en av universitetets tidningar och hon gjorde en undersökning om vad studenter tyckte om att Obama fick fredspriset. En av mina klasskamrater trodde att fredskommittén gav Obama priset för att de värdesätter föreställning om fred som Obama sprider med sina ord. Jag fick äntligen tillfälle att uttrycka all min frustration och är nog en av väldigt få i den undersökningen som inte tycker att han var värd priset. Journalisten berättade att flera amerikanare hade uttryckt sin rädsla över att Obama är för ödmjuk och att människor och kanske framför allt ledare här i Mellanöstern nu kommer tro att amerikanarna är ödmjuka fegisar. Suck!

Idag under ett annat seminarium har jag fått höra kommentarer som att egyptierna ”just don’t have it” när vi kom in på trafiken här i jämförelse med Amerika och samma nämnde att de är så ”unorganized”. Som tur var ifrågasatte professorn ett sådant oreintalistiskt uttalande men hon kunde självklart inte utveckla ett sådant påstående.

Jag måste dock avsluta med att Lara och Kristen som jag umgås mest med här är båda amerikaner och helt underbara. Väldigt oamerikanska dock och vi delar många liknande tankar. Vi kommer ofta ut från seminarium alla lika frustrerade.

Så vågen för Lara och Kristen!

Visdom

The US and USSR are the most

powerful countries

in the world

but only 1/8 of the world’s population.

African people are also 1/8 of the world’s

population

of that, 1/4 is Nigerian.

1/2 of the world’s population is Asian.

1/2 of that is Chinese.

There are 22 nations in the Middle East.

Most people in the world are Yellow, Black, Brown, Poor, Female, Non-Christian

and do not speak English.

By the year of 2000 the 20 largest cities in the world will have one thing in common

none of them will be in Europe none of them in the United States.

- Audre Lorde, January 1, 1989

Fredspris blir krigspris

Med pågående krig i Afghanistan, Pakistan och Irak; det fortsatta byggandet av Israeliska bosättningar i ockuperade Palestina och blockaden mot Gaza; unga människor fängslade och torterade utan skälig grund eller rättegång och miljontals besvikna invånare runt om i Mellanöstern (för att inte tala om i Latinamerika där det sker en offensiv mot demokratiseringsprocessen), får nu den amerikanska presidenten fredspriset. Vi kan ju alla vara överens om att han inte får priset för vad han är, utan för vad han inte är – han är inte Bush. Att detta skulle vara ett ”Call to an action” eller någon slags morot/uppmuntran/press på att han ska göra det han har sagt är ju löjligt. Med en skicklig retorik och utstrålning (och några ”Ramdan Mobarak”) har Obama lyckats få hans upprätthållande av krig att se ut som fred, västvärlden hänger på och det som anses vara nutidens mest prestigefyllda pris ges till en man som investerar miljontals dollar i dagligt dödande av kvinnor och barn. Räcker det att vara bra i jämförelse med Bush? Räcker det att vara bra för att vara amerikan?

Imorgon ska jag gå till AUC och be om att få mitt ”Graduate Diploma” 1 år innan jag skrivit min uppsats, vi får se hur bra det går men jag har ju faktiskt sagt att jag ska skriva den.

Fast är jag egentligen förvånad? Det är inte första gången som fredspriset går till krigshetsare. Nobels fredspris används till att upprätthålla diskurserna, världsordningen och det liberala, kapitalistiska system vi lever i och som bara eliten tjänar på. Att hjärntvätta massorna är ganska enkelt. Jag lovar att de flesta va er där ute ändå inte har några problem med att han fick priset, well,  de har lyckats!

AUC or not AUC?

Efter bara 1 månad på AUC så har jag bestämt mig för att inte slutföra min 2- åriga examen där. Kommer ta ett 1-årigt ”Graduate Diploma” och sen fortsätta i Europa. Tankarna har kommit krypande lite pö om pö när jag blivit varse om diverse byråkratiska och administrativa regler men när jag härom dagen var på en gathering hemma hos en av professorerna, och vi fick förklarat för oss varför de kräver så mycket av studenterna (och samtidigt inte levererar eller lever upp till sitt rykte), så blev jag övertygad. Anledningen till att MA-uppsatsen måste bestå av fältarbete och 120 sidor är för att grunden till högre studier, och då främst i USA, då är lagd. Självklart är en forskartjänst lätt att få på de grunderna men att de förutsätter att man vill fortsätta i USA är märkligt. Jag kommer antagligen inte ens söka en PhD och absolut inte i USA. Dessutom tror jag att den främsta anledningen är att man omöjligt hinner bli klar inom 2 år och att universitetet på så sätt får in mer pengar. Jag börjar lixom fatta nu hur det är att bo i ett land som USA där kunskap är en handelsvara och studier bara är till för den privilegierade. USCH! Jag berättar stolt att vi i Sverige får $300 i månaden för att studera vid universitetet och de kloka amerikanarna fattar grejen medans de lite mer insnöade hävdar att högre studier är tillgängligt för alla i staterna.

Som en journaliststudent från DC jag delade taxi med. Jag frågade lite försiktigt vad hon tyckte om den amerikanska median. Hon hade inte några problem med den och tyckte inte att media har något som helst ansvar för att utbilda medborgarna, det är medborgarnas eget ansvar att gå i skolan. Jag kontrade med att media är för många den enda kunskapskällan och speciellt i ett land där de flesta inte har råd att utbilda sig. Hon sa att det är utopiskt att tro att media skulle kunna ha det ansvaret och så länge media styrs av ekonomiska intressen, som för henne var det enda alternativet, så kommer de skriva det som säljer. Hon tyckte om sin regering och sin media och tyckte att de gjorde ”pretty good”. Jag tänkte hela vägen att det är såna som hon som förstör den här världen.  Dessutom så hatade hon Kairo, dels för att man hela tiden fick slut på pengar på sitt kontantkort. I USA fick man minsann en räkning hemskickad och behövde inte bry sig om att fylla på. Ja, jo, kan ju vara en anledning till att inte tycka om Kairo. Hon vill i alla fall jobba för staten och skriva rapporter om Mellanöstern så om det är såna som hon som förtäljer verkligheten så det är ju inte så konstigt att många av mina amerikanska vänner här har familjer som tror att de kommer få tungan utskurna om de uttalar sig för liberalt.